Äntligen

I går gjorde jag något som jag längtat efter länge.

Nu gäller det bara att fokusera på att göra något bra av hela min situation.

Jag berättar senare vad som har hänt, men just nu får det vara en liten hemlis för mina bloggläsare.

Några av er vet ju redan.

Denna vår skall jag försöka sätta mig själv i främsta rummet och försöka känna efter vad det är som jag mår bra av.

Usch! Det låter så hemskt och egoistiskt när man skriver så där, men jag måste ju må bra först och främst innan jag kan ge av mig själv till någon annan och första steget till detta tog jag i går.

Det känns bra!

I natt har jag knappt sovit en blund för alla tankar som snurrar i mitt huvud. Sitter nu med min kaffekopp och känner mig helt vimmelkantig av både mitt beslut och av för lite sömn. 

Helt sjukt

Jag har helt klart ett osunt förhållande till mat. 

Jag äter inte överdrivet mycket( även om du kanske tror det). Men jag äter fel och helt oregelbundet.

Jag känner sällan hunger, så jag kan vara utan mat i flera timmar, jag menar sex, sju, åtta timmar.

När jag äntligen äter så blir det alldeles för stora portioner och sedan blir jag sugen på något straxt efter igen.

När jag växte upp så hade vi aldrig mycket mat. Jag menar inte att jag fick svälta, men kylskåpet var aldrig fullt.

Det fanns en skvätt mjölk i en tetra, ett halvt smörpaket, sällan skinka, endast en liten jävla ostkant i en påse. Vi hade sällan mjukbröd hemma, så jag är uppvuxen på hårdbröd med smör och aromat på.

Youghurt eller filmjölk hade vi bara på somrarna men då fick man inga flingor till, utan bara ett TJOCKT lager med socker, så att filmjölken blev alldeles gul.

Detta kan ha gjort att sedan jag flyttade hemifrån 1984 så har jag haft ett fullproppat kylskåp.

Kolla på detta! 

Här bor det två personer som skall äta, varav en är på fisketripp i Härjedalen just nu.

Detta är inget ovanligt. Fråga de som känner mig, att så här ser vårt kylskåp ALLTID ut.

Jag skulle kunna bjuda ett regemente på mat utan att behöva åka och handla först.

P.S frysen är lika full med kött, fisk, skaldjur, kyckling, grönsaker, bär och bröd…

Det var då!

Det känns inte som om jag känner den där unga tjejen. 

Bilderna från 80-talet som jag sett så många gånger.

Nu är det som om jag tittar på någon helt annan.

Det är ju kanske inte så konstigt, det är ju snart 40 år sedan dessa bilder togs.

Klart att jag blivit någon annan än den här tjejen. Jag önskar jag kunde säga till mig själv att inte vara så osäker, att jag duger som jag är och att jag inte skall försöka vara alla till lags hela tiden.

Det är roligt att titta på gamla kort, men jag blir lite ledsen också för att jag inte gjorde saker annorlunda…

Det var så längesedan och det var en tid som aldrig kommer tillbaks, såklart!

Tiden på gymnasiet var så förvirrande. Jag önskar att jag hade förstått då vad jag vet nu. Att jag kan, att jag är precis lika bra som alla andra. Kram till mig💕

En helg med syster och svåger💕

I torsdags kom de till Hållen och vi fick en förlängd helg tillsammans. Vädret var härligt och som vanligt går tiden alldeles för fort.

På fredagen gjorde vi en utflykt till Kalles Fisk i Fagerviken. Där åt vi lunch och köpte med oss rökt lax hem till middagen.

På lördagen tog vi en promenad nere vid Fågelsundet, handlade lite i Skärmarbo och skulle äta lunch i Karlholm, men där var det stängt, så vi åkte hem och drog igång en eld och grillade korv istället.

Till middag blev det Biff Rydberg och sedan såg vi på Mellon och drack en Irish Coffee.

I morse löste vi Melodikrysset tillsammans innan det var dags att åka hem till Jämtland igen. 

Fort va re gjort!

My blir trött av att ha gäster 😍

Internationella kvinnodagen

Detta tåls att sägas om och om igen.

Säg inte grattis….2)

Fem minuter, en vecka och en mysig helg.

Nu har jag gått fem minuter varje dag i över en vecka. Jag känner redan att det går lite lättare än när jag gick för för första gången förra lördagen.

I dag höjde jag motståndet lite, men jag håller mig fortfarande till bara fem minuter.

Fem minuter orkar jag, tänker jag när jag sitter och latar mig i soffan. 

Hade jag satt längre mål så hade jag inte gjort det varje dag.

Den bästa träningen är den som blir av, skrev syrran och det är det jag tänker på när jag känner att fem minuter kanske är lite kort stund.

Så småningom kommer jag att orka gå längre, tänker jag. 

Vi hade en mysig helg i Hållen.

Strålande sol och eld, ostbågar och Wasaloppet.

Vi har jagat möss också. De håller på att invaderar hela huset nu. Superäckligt! De har varit överallt, i sängarna, i soffan, i alla köksskåp och lådor.

Hur gör man när de finns överallt? Kan man ringa Anticimex när man har problem med musen? 

Är det inte det ena så är det det andra…

… sa flickan som blödde näsblod.

Vaknade med huvudvärk i morse och när jag skulle gå till jobbet så upptäckte jag att jag hade en blödning på ögat.

Mina kollegor tyckte jag skulle ringa 1177 och den sköterskan tyckte att jag skulle kolla upp hur jag mår. Alltså ringa till vårdcentralen och få en läkartid och kolla blodtryck mm.

Jag var inte orolig innan jag ringde, men nu blev jag ju det.

Varför kan jag aldrig bara få må bra?!