Slit å släp….

… nä! Bara mys å pys.

I går var vi ute nästan hela dagen. Vi (Jonny) förberedde golvet för att ta emot badtunnan nästa helg.

Jag eldade skräp i tunnan och städade på loftet. Där uppe var det fortfarande julpyntat å fint :)

Vi grillade korv till lunch och drack rosévin i solen.

Till middag lagade jag köttfärsbiffar med potatiskaka och svampsås.

Vi somnade tidigt, mitt i Let’s Dance. Men vad gör väl det, man gör som man vill här ute på landet. 

Nu åker vi hem och förbereder en söndagsmiddag med familjen. Stek med sås och potatis har jag fått beställning på. 

Trevlig söndag önskar jag dig!

P.S Till dig som undrar hur Lilla My mår så är svaret att hon just nu äter smärtstillande medicin och mår ganska ok. På fredag skall vi få träffa en ortoped på Ulltuna. Så får vi ta det därifrån sedan.

En ledig dag

Eftersom Jonny måste åka till sitt arbete i Tullinge då och då, fick jag ta en semesterdag för att passa vår sjuka lilla vovve.

Vad gör man då när man helt plötsligt skall vara hemma och VAVA(vård av vovve) en helt vanlig onsdag?

För det första sov jag till klockan åtta. Sedan surfade jag och drack kaffe i minst en timme innan jag åt frukost. Jag duschade, bäddade och snyggade till i köket innan jag tog vovvarna på promenad i vårsolen.

Väl hemma så tvättade jag lite och plockade ner ljusslingan på balkongen. Julen varade nästan till påska.

Nu har jag frukostbröd i ugnen och snart skall jag ta tag i en liten tvätthög, men först skall jag kolla lite på tv, se något avsnitt på någon gammal serie kanske?

Jag ser verkligen fram emot hur min vardag skall bli om 84 dagar.

Lilla My, andra kapitlet

Två dagar efter förra veterinärbesöket så var vår lilla vovve fortfarande sjuk. 

Hon åt och drack i måndags, så vi trodde att hon var på bättringsvägen men idag kändes hon så där slö igen.

När jag kom hem från jobbet i dag så ringde jag till Ulltuna (djursjukhuset)igen  och de ville att jag skulle komma in igen.

Fyra timmar senare,, femtusen kronor fattigare på två undersökningar och lite blodprov så fick vi åka hem.

Hon verkar ha jätteont bak i ryggen. Det kan vara ett diskbråck, trodde han men inga infektioner eller något annat läskigt var det iallafall. 

Hon fick en smärtstillande spruta och ordinerades vila. Inget som vår lilla lata My har något emot iofs.

Redan efter en timme hemma så började hon röra på sig. Sprang till Jonny när han kom hem, busade lite med Katla, åt mat, drack vatten och vart nästan sitt vanliga jag. Har vi tur så går smärtan över nu annars får vi ringa så ordinerar han mer smärtstillande till henne. 

Tur att jag tog semester i morgon när Jonny måste till Stockholm eftersom hon måste passas så att hon inte busar för mycket, hoppar från soffan eller gör illa sig på något annat vis, nu när hon har smärtstillande i kroppen. 

Vår lilla pälskling❤️

Tankarna snurrar

 Det är nu en vecka sedan jag sa upp mig från mitt arbete och jag mår bättre än jag gjort på länge. Nu känns det som om jag inte kan sluta jobba fort nog. Redan i fredags ville jag vara ledig för att kunna åka ut till Hållen en dag tidigare än vi brukar. Jonny känner lika, han längtar också till att jag kan börja bestämma mina arbetstider själv. Jag tänker mycket på hur annorlunda min vardag kommer att bli. Men jag kanske har helt fel, det kommer kanske inte bli så väldigt annorlunda mot för hur det är just nu?! eller jo! det är klart att det kommer bli...

Jag känner mycket mer energi i kroppen nu. Energi som jag kan lägga på mig själv, Jonny och hundarna. Utan att jag riktigt har tänkt på det så tar mitt arbete väldigt mycket ork från mig. Även om jag bara arbetat 75% de senaste två åren så är jag ändå helt dränerad när jag kommer hem från jobbet på dagarna. Jag arbetar ju oftast mitt över dagen, under de tyngsta timmarna, när det är flest barn på förskolan, så det finns inte många lugna minuter under ett arbetspass. Att arbeta på förskola borde alla prova på några veckor under sitt liv. Det är inte så gulligt som många tror. Vi får ju ofta höra hur mysigt vi har det och många tror nog att vi sitter med en kopp kaffe och tittar på när några söta små barn leker stilla i ett rum. Många föräldrar, politiker och våra egna familjemedlemmar skulle komma och arbeta på en förskola några veckor, då lovar jag att ni skulle somna ovaggade på kvällarna samt få en annan förståelse för vårt arbete. Själv har jag arbetat på förskola sedan 1984 med tre uppehåll för barnafödande, två uppehåll för att plugga och ett kort uppehåll för att arbeta med ett annat yrke. Men det har blivit 31 aktiva år av 38. Det är klart att det känns i kroppen av alla tusen knäböj som jag gjort, alla tusen barn som jag burit på min höft, alla tusen blöjor som jag bytt, alla tusen galonbyxor som jag dragit över stövlarna. Tänk alla tusen tårar som jag torkat och alla tusen näsor om jag snutit. Det känns skönt att börja nästa kapitel i mitt liv. 

Detta foto tog jag för ca tio år sedan och det finns fortfarande på förskolans  hemsida. Jag vet exakt vems händer det är, vad barnen heter. De tar väl snart studenten nu om jag får gissa. Roligt ändå att min bild lever kvar efter det att jag slutar.

Lilla Myran

I dag är vår lilla pälskling sjuk.

Hon vill varken äta eller dricka. Hon bara ligger här i sin säng och sover.

Hon vill inte gå ut och hon vill inte pussas.

Det får bli veterinären i morgon om hon inte blir bättre. Jag är jätteorolig.

Min lilla vovve❤️

Hoppas det inte är något allvarligt.

Redan fredag

 Vissa veckor flyger bara förbi.

Detta var en sån vecka. Nu är det redan fredag och i eftermiddag drar vi ut till Hållen. Vi skall förbereda för vår nya badtunna som kommer till veckan. vi skall slänga de gamla utemöblerna som står där nu. Samt kolla så att golvet är nivilerat och kommer att hålla för en stor badtunna fylld med vatten. Om ytterligare några veckor kommer bastun som vi beställt. Allt måste ju bli klart senast till midsommar. Då hoppas vi även att vår nya altan mot baksidan står klar. Det är mycket som händer nu i vårt liv.

Men i kväll kommer vi bara ha en mysig fredagskväll med god mat och gott vin. Hoppas denna dag går lika fort som resten av veckan. Önskar dig en trevlig fredag.

Vad ska jag nu göra?

Det var ju några som i går läste att jag sagt upp mig från mitt jobb som barnskötare i Uppsala kommun. Självklart får jag då frågan vad jag skall göra nu? Egentligen händer inget livsomvälvande precis. Jag kommer fortsätta att jobba på "min" förskola, fast om timvikarie. Jag får då själv bestämma när jag skall arbeta och vilka tider. Jag kan vara hemma med hundarna de dagar som Jonny arbetar i Stockholm, vi kan bo långhelger i Hållen när det är vackert väder, jag kanske kan följa med Jonny när han reser till Irland och USA. Jag kan med gott samvete vara hemma de dagar som känns för tunga att kliva upp och umgås med människor. jag kan köpa blommor och åka till minneslunden och bara sitta där hur länge jag vill. Jag längtar till att få komma till förskolan och göra det jag är bra på, nämligen vara med barnen. Slippa alla samtal och möten, dokumentationer och lärloggar. Jag behöver inte vara med och "bråka" om hur jag får semester under julen och sommaren. Nu får jag bestämma själv och jag får känna mig sjysst när jag säger att jag kan jobba någon vecka i sommar för att någon annan skall få ledigt. 

Men det är inte en enkel grej att säga upp sig. Jag hör hur min far vrider sig i sin grav. "Man säger inte upp sig från en fast anställning!" "Hur blir det nu med pensionen?" osv osv. Det är mycket som sitter i märgen, sån´t som jag är uppvuxen med att höra. Fast mina föräldrar hade aldrig den ekonomiska förutsättningen att kunna göra en sån här grej, så jag förstår dem. Det är klart att det krävs en del planering, detta är ju inget som jag kom på i förrgår direkt. Jag och Jonny har pratat om detta länge, kanske t om i flera år. 

Jag kommer ju sakna mina arbetskamrater förstås, men å andra sidan så kommer jag ju tillbaks och arbetar igen. Men då har jag inget att säga till om längre, då får det köra med mig och tala om för mig var jag skall stå och sitta. Det kommer bli konstigt....och skönt...