Tack Gode Gud, eller nå´n.

När jag kom till Vårdcentralen i morse klockan 8 så var det kö härifrån till evigheten.
Dropp-in till sjuksköterska stod det på en skylt.
Jag hade ingen som helst lust att sitta där och vänta i flera timmar för att få träffa en sjuksköterska som ändå inte kan hjälpa mig.
Sagt och gjort!. jag åkte hem och ringde istället.
Fick en telefontid kl 10.15.
Straxt före halv elva ringde en jättetrevlig sjuksköterska från Nyby Vårdcentral.
Jag berättade om min smärta och att jag blivit slängd i en svart avgrund förra veckan när jag ringde till ortopedkliniken på "ackis" och de sa åt mig att ringa om en månad igen.
Nu vill jag träffa en läkare som kan sjukskriva mig tills jag får träffa en ortoped, sa jag med eftertryck. Precis så som jag hade övat med mig själv.
- Men det står här att du har fått en tid den 9 mars på ortopeden, sa hon då.
Jag måste ha sett ut som en fågelholk.
- Men varför sa de ingenting till mig när jag ringde i torsdags då? Svarade jag.
-Antagligen fick de eld i baken när du ringde, sa hon. Det står också att du fått tid för en måndagsoperation.
Nu sjukskriver du dig själv den här veckan också får du en läkartid här nästa måndag klockan 09.15. Då förklara du för honom och han kommer att sjukskriva dig till den 9 mars först och främst.

Jag är så glad att om jag kunde så skulle jag hoppa jämfota av glädje.
Vila knä nu och äta Diklofenak för min onda arm.
Vänta på brev från ortopeden och sedan en operation. Detta är för bra för att vara sant!
Jag är så lycklig, jag är så lycklig!
Hela veckan låååÅåÅng!

Sjuksköterskan som ringde mig lät så rar och trevlig i telefonen att jag nästan bröt ut i gråt. Jag är så van att måsta kämpa och att inte bli tagen på allvar att jag blir helt tagen på sängen när någon tror på mig och försöker hjälpa.

Glad tjej!!