Främst i knät.
Ringde min vårdcentral i går och frågade var tusan min remiss till ortopeden tagit vägen? Hon sa att den gått iväg som det skulle i november. Hon kunde inte se var "Ackis" gjort av den. Hon tyckte att jag skulle ringa Akademiska och åberopa vårdgarantin, så jag gör väl det i dag då.
Googlade på hur det skall gå till och enligt det dokumentet så skall man få en remissbekräftelse inom 14 dagar där det står ett datum till specialist inom tre månader.
En sådan remissbekräftelse har inte jag fått!
Så, här går jag och haltar runt på en förskola hela dagarna och väntar på att någon ortoped skall höra av sig. Man är väl lite dum i huvudet!
Ont i armen har jag också. En smärta som går från överarmen och som strålar ner över hela armen och ut i handen. I går kunde jag knappt hålla i ratten när jag åkte från jobbet. Jag får köra med bara högerhanden på ratten. Jag kan inte hjälpa barn med påklädningen utan att det strålar som knivar över hela vänsterarmen. Jag måste gå med armen som om den sitter i en mitella för att inte smärtan skall stråla hela tiden. Går jag med armen nedåt så dunkar det i hela överarmen och axeln.
Så ser min vardag ut just nu.
Ont, ont och ont hela tiden.
-Du måste ju gå till doktorn, tjatar min man.
Ja men jag var ju där och han ville inte höra om alla mina smärtor. Nu tar vi knät fört och främst, sade han och stängde dörren. För en sån som jag, som knappt törs gå till en läkare är det dödsstöten. Då törs inte jag stå på mig.
Jag skulle behöva vila, äta inflammationshämmande tabletter, ta små korta promenader och träna för att må bra. Just nu blir jag bara sämre och sämre och sämre för varje dag som går.
Men vem skall trösta Knyttet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar