En gång höll en fd kollega på att svimma när jag berättade att jag gått i terapi. - Men, du som alltid är så glad? sade hon. Ja, just därför, tänkte jag.
Jag tror inte att jag är gladare än andra människor som har ett drägligt liv. Jag försöker bara att se det positiva i varje situation. Inte lägga energi på det som jag inte kan påverka.
Jag kan vara jätteledsen och deprimerad men jag tar mig snabbt upp igen. Mycket tack vare min fina familj och min glada gubbe. Vi stöttar varandra och halkar sällan ner i de svarta hålen samtidigt, som tur är.
Men varför har jag då blivit en glad skit? Kanske för att det varit en överlevnadsgrej som det lilla maskrosbarn jag var? Jag kanske helt enkelt bara ÄR en positiv människa? Jag har haft turen (läs kämpat hårt) för att få ett bra äktenskap med min man. Har man det bra hemma så har man det givetvis bra utanför hemmets väggar också.
När vi hade det som sämst ställt med pengar så kunde jag vakna av ångestattackerna på nätterna, men då fanns Jonny där för att lugna ner mig. Vi löser alltid alla problem tillsammans och sedan kan man gå vidare med en positiv inställning till det mesta.
Likadant är det på jobbet, när vi får tunga uppgifter att lösa är det viktigt med raka och trygga kollegor som kan dra lasset tillsammans med dig.
Tänka positivt har blivit ett mantra hos mig. Jag lyckas givetvis inte alltid med mitt uppdrag. Jag är ingen supermänniska. jag är bara Maggan Munther, en glad skit som försöker ha en positiv inställning till livet.
I dag t ex så tänker jag att det är tisdag, jag slutar tidigt, i dag kommer våra nya sängar, i morgon har halva veckan gått, makaronipudding till middag MUMS!, den långa måndagen med kvällsmöte är gjord, snart är det helg. Du ser! man kan hitta positiva saker i en vanlig sketen tisdag också.
Jag kunde lika gärna ha tänkt: Ååå, bara tisdag. Jag börjar skittidigt i dag, pasta till middag är inte bra för min diet, gud vad jobbigt att byta sängar när jag kommer hem från jobbet, det blir tungt att bära upp de gamla till övervåningen, inte ens halva arbetsveckan har gått ännu. osv osv.
Vilket tänk är det mest livgivande?
Puss på rumpan! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar