Jag läser Stina Wolters nya bok i omgångar för jag slängs mellan ilska och förtvivlan. Hon och Erik skriver så bra saker, sanningar som jag egentligen vet men som ingen har bekräftat tidigare. I dag grät jag högt när jag läste hennes ord om vad jag kan göra istället för att banta. Allt går rakt in i mitt hjärta och det gör så ont och det känns så bra samtidigt. Denna bok kommer bli min heliga bibel. Jag kommer missionera om den och pracka på den på alla som jag känner.
Jag sa till Jonny i går att de kommer höra av sig från jobbet i morgon, å det gjorde de. Jag skall åka in i em och stänga på förskolan. Jag jobbar 4 timmar mellan 13.30-17.30. Jag skulle få jobba varje dag om jag ville och kunde. För nu är det ju faktiskt så att jag faktiskt inte kan jobba varje dag. Jag tar på mig att göra andra saker ju längre tiden går. Jonny åker till Stockholm och jobbar mer än förr och då vill jag inte lämna hundarna för många timmar, jag har börjat att träna och jag har börjat göra saker här hemma som jag inte gjort tidigare som baka, läsa, fixa med blommorna och skriva.
Just i dag skulle Jonny ha åkt in till Tullinge men han åkte in på akuten i går med en inflammation på sidan av ansiktet och höger öra. Det kommer från ett slags eksem från örat som har irriterat honom i flera veckor. Nu har han fått penicillin och spritomslag så nu hoppas vi att svullnaden ger med sig snart. Var lite orolig där ett tag när vi åkte från Hållen i går. Han hade nästan 40 graders feber och klagade på ont i nacken. Jag började tro att han fått hjärnhinneinflammation. Denna inflammation är inte heller att leka med men kanske inte lika allvarlig som en hjärnhinneinflammation. Han verkar ha fått bra hjälp i allafall.
Vi hann inte allt vi skulle göra i Hållen, men det spelar ingen roll. Vi får åka tillbaks en annan helg och förbereda badtunnan för vintern och bygga skydd för veden och ta in utemöblerna och klippa gräset och plocka ihop virket och köra skräp till återvinningen och köra ännu mera skräp till återvinningen och städa i källaren och laga såret runt den nya dörren och måla klart staketet och bygga klart staketet och slänga blommorna som står ute i krukorna mm mm......haha. Det tar aldrig slut med jobb när man har köpt sig ett gammalt hus.
Annars så mår jag bättre än på många, många år och det känns så skönt. Det känns som att jag tar tag i mig själv på ett sätt som jag inte orkat göra på många år. Människor som jag möter säger att jag ser gladare ut än på väldigt länge och det känns ju bra att höra. Jonny tycker också att jag är mycket gladare och trevligare sedan jag sade upp mig. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Alla borde få sluta jobba när de är så slutkörda som jag var och jag förstår att jag är förunnad detta. alla vill inte sluta jobba men jag ville verkligen det. Min identitet sitter inte i mitt yrke. Jag är någon fastän jag inte jobbar.
Jag tänker på en dikt som finns i en bok om sorg, som jag fick av min syster när Ludwig var sjuk. Jag läste den när han precis hade gått bort och jag grät för jag trodde aldrig att skulle stå på den där farstukvisten. Men nu gör jag nästan det, åtminstone ibland, vissa dagar.
Du är så klok❣️
SvaraRadera