Hållnäsdagen

I dag den 8 augusti händer det lite grejer här ute på landet.

Hållnäsdagen går av stapeln och man kan åka runt till de olika byarna och se hur det bakas Hållnäsbröd, hur det fiskas och röks i de små hamnarna.

Man kan köpa fika och lyssna på musik.

Jag tror vi tar bilen och åker en sväng.

Jonny är sugen på att få tag på några burkar av Hållnäs egen surströmming.

Den var godast på bordet förra året.

I dag kanske Calle och Lars kommer ut men det får vi väl se.

De var tydligen ut på galej i går så de är nog inte vakna ännu på några timmar,

Jag och Jonny hinner nog åka Hållnäs runt ett par varv innan ungdomarna slår upp sina blå.

I dag är det lite molnigt men varmt. Solen skall visst komma efter lunch.

Det är skönt att sitta här på balkongen i sommarvärme och dricka mitt morgonkaffe. Jag har en polare med mig i dag och det gillar jag INTE!

Usch! Den är jättestor och jag som är så rädd för spindlar.

Kryyper

Betona på Y:et liksom. Ungefär som när man säger order myror.

Så skrek jag som barn så fort jag såg något som kröp på marken.

Tex en myra eller en spindel mm.

Jag stod i hallen i vår sommarstuga och skrek -Kryyper! tills någon lyfte upp mig och bar mig över gångplattorna till gräset.

På gräset såg jag dem inte så där var jag trygg.

Min bror mobbade mig jämt och skrämde mig för alla möjliga insekter.

En gång satte han mig t om i en myrstack och det botade inte min fobi direkt.

Så fort jag kom in i ett rum skannade jag väggar och tak efter eventuella spindlar innan jag tog ett steg över tröskeln.

Nu ligger jag här på en klippa och kollar på alla möjliga konstiga insekter och jag inser att jag fortfarande är rädd för Kryyper! Eller kusar, som vi säger i Jämtland om allt smått dom kryper och flyger.

Usch!

Morgonstund har guld i mund

Vaknar tidigt trots att jag är "ledig".

Vaknar av en liten solstråle som letar sig in genom en glipa i dörren och kittlar mina ögonlock.

Gubben som snart åker in till sitt arbete stökar i köket.

Klockan är halv sju.

Jag har sovit gott i natt. Med gott menas att jag inte har haft allt för ont i mitt knä och att jag fått sova sammanhängande långa stunder hela natten och bara vaknat ett par tre gånger.

Jag går ner i köket och gör en kopp kaffe, öppnar dörren och sätter mig på bron.

Solen skiner och fåglarna kvittrar.

Mannen åker iväg till stan för att arbeta sista dagen innan helgen och två dagars semester.

Själv sitter jag kvar på trappen och låter tankarna vandra.

Radion skvalar lågt från köket och blandas med fågelkvitter och humlesurr.

Jag försöker vara här och nu, det som jag har så jäkla svårt för.

Jag är redan en vecka framåt. Hur skall det gå att arbeta på onsdag? Vad ska jag  skriva till min chef. Jag borde verkligen mejla henne och förklara min situation. Vad skall jag säga till läkaren som jag skall träffa nästa tisdag? När får jag svar från ortopeden på Idrottsskade centrum?

Jag sitter här och försöker njuta av stunden precis här och nu.

Carpa lite Diem, som Lina skrev på FB i går.

Carpe fucking Diem ja! Lättare sagt än gjort.

Om en vecka kommer Ludde hem....ja, du ser ju. Jag är alltid någon annanstans i mina tankar.

Morgonstund har iallafall guld i mund, DET är jag med på,

Det finns inget som skapar så mycket ångest hos mig som när jag sover länge.

När jag kliver upp tidigt och tar vara på dagen så känner jag mig i alla fall ganska duktig och känslan av otillräcklighet över att jag inte är på arbetet ger med sig lite.

Inte för att mina kollegor blir hjälpta av att jag sitter här i solen och dricker kaffe tio mil bort. Men ändå liksom!

Gud vad jag svamlar!

God morgon.

För bra för att vara sant

Strålande sol och molnfri himmel i Hållen på fredag, läste jag i går.
Jag och Jonny bestämde alltså att vi åker ut till Hållen redan i kväll, så pendlar han in till stan i morgon och jag kan få en hel dag med sol ute på landet.
Ligga på en varm klippa och kanske doppa tån i havet?
Det låter ju för bra för att vara sant.
Å det är det också, för nu när jag kollar in vädret så skall det vara varmt i morgon men inte alls så soligt som de sa i början av veckan.
Ganska molnigt faktiskt.
Jaha!
Ja ja, vi åker ut ikväll i alla fall för ändrar jag mig nu så kommer även vädret att göra det och då sitter jag här i stan i morgon medan solen gassar i Hållen.....eller nåt :)
Det är inte lätt att få lite färg på kroppen den här sommaren inte.
Inte kan vi stanna där ute i fyra dagar heller, som vi först hade tänkt, för vi måste laga bilen och den enda tid vi fick var på måndag morgon kl 07.30.
Tack för det då!
Vi lämnar väl in bilen och sedan tar vi tåget in till Stockholm och sätter oss på ett mysigt ställe, dricker skumpa hela dagen och sedan tar in på hotell.
Sämre födelsedag kan man ju också ha.
Det är bara det att inget blir som jag tänker mig den här sommaren och det känns lite frustrerande men det är väl ett I-lands problem antar jag.
Det finns värre saker här i världen.
Nu skall jag äta lite frukost och sedan skall jag fundera på vad jag och Jonny skall äta i helgen.
Det känns som ganska delikata problem i denna ding-dång värld som vi lever i.
Vi är förskonade här i Sverige.
Det är väl därför som man har energi att bli besviken på någon så trivialt som vädret.
GOD MORGON!

Nu är det klippt!

Tack fina Angelica på STIL frisörer.
Jag blir alltid så nöjd när jag varit hos dig.

I dag är det onsdag...

...och i dag har jag lite att stå i.
Jag skall ringa en del telefonsamtal till både läkare och sjukgymnast.
Jag skall leta mig till Ohlmed och snacka om knästöd.
Jag skall köpa mig ett par sjyssta gympadojjor att ha till både byxor och klänning.
Calle behöver skjuts med all sin pant.
Jag skall träffa Eva-Lena och klockan 16.30 har jag tid hos frissan.
ÄNTLIGEN!
Vädret är grått och tråkigt i dag men det gör inget. Ganska skönt när man har en del att fixa med.

Våra vänner åker till Getaway Rock i dag och det är klart att jag är lite avis, men jag hade aldrig kunnat gå på festival i år med mitt knä så jag är glad att vi inte står här med biljetter.
Jag skulle ju egentligen jobba så det har aldrig varit ett alternativ att åka dit i år.
Det är inte skitmånga bra band som spelar heller men det är själva festivalstämningen som man saknar.

Jaha ja, onsdag alltså och mitt liv fortsätter.
Hoppas att du får en bra dag mitt i veckan.
Kram!

Fem kilo

Hur fasen kunde jag låta det gå så långt?
Jag har gått upp fem kilo i vår och sommar.
Alltså fem kilo!
Det är sjukt svårt att gå ner fem kilo,  men tydligen inte så svårt att gå upp dem.
Ska jag lära er hur man gör?
1. Drick mycket rose´vin. Ett glas var och varannan dag blir bra.
2. Hoppa över havregrynsgröten till frukost och ät smörgåsar istället.
3. Ät en glass då och då.
4. Ta gärna ur chipsskålarna som står framme på varenda bjudning hela sommaren.
5. Gå på bio och käka biogodis.
6. Sa jag att det var bra att dricka en kall öl i solen också?
7. Pizza på världens godaste pizzeria när man inte orka laga mat.

Ja, nu är jag lite orättvis mot mig själv för två pizzor på en sommar och två biobesök med en godispåse gör inte att man går upp FEM kilo!
Sa, jag att det var fem.....kilo?
Nu är det jag som tar nya tag.
Nu är det mättande mat som gäller här hemma.
Gahhh! Jag blir så sur på mig själv när jag låter mig släppa taget. Nu kan man ju också tycka att det är jäkligt orättvist att jag skall gå upp fem kilo för att jag släpper taget i några veckor, men jag borde ju ha lärt mig vid det här laget att jag är en sån.
En sån som går upp bara jag tittar på mat, så fort jag tänker på glass och när jag drömmer om smågodis.
Fuck!
Ja, jag är arg på mig själv nu.
Men gråta och svära hjälper inte, det är bara att ta nya tag.....igen.
Som alla andra beroendemänniskor så får an ett och annat bakslag och det är bara att svälja ilskan och resa sig igen.
Slå på mig själv hjälper ingenting.
I dag kom fina Cinis hit och gav mig värdens finaste klänning som jag SKALL komma i.
Hon gav mig den fastän hon tycker om den själv bara för att ge mig en morot.
Tack för det, det hjälpte.
Förhoppningsvis kan jag ha den på någon fest innan vintern kommer.
Jag skall sätta fart nu.

Jag blir så jävla trött

Har ont i knät igen....som alltid.

Skulle ha börjat jobba igår efter semestern men mitt knä säger NEJ!

Har haft semestern från helvetet när det kommer till värk och ont.

Hade läkartid i går men han kom inte med några revolutionerande teorier direkt.

Han satt tillbakalutad i sin stol med armarna i kors, synade mig upp och ner och sedan frågade han mig vad jag gjorde där. 

Varför har jag ringt på en läkartid?

Om jag nu har så ont så får jag väl säga upp mig och sätta mig i skolbänken då.

Smart läkare!

Jag kände mig som en liten skolflicka som fick skäll av fröken för att jag skolkar.

DETTA BEMÖTANDE BEHÖVER INTE JAG JUST NU!!

Ringde till Elisabethsjukhuset i morse men fick svaret att de har inga sådana knäortopeder längre.

Jag måste alltså tillbaks till den där mysiga jourläkaren nästa vecka för att få honom att skickaven ny remiss till ackus.

Jag behöver remiss till både röntgen och ortopeden.

Sedan vill jag bli sjukskriven framöver så att jag orkar med mitt liv.

Nu måste jag bara ha ångest i en vecka för att våga säga detta till den där hemska människan igen.

Om läkare bara visste hur de skall bemöta människor.

Jag har sällat träffat gulliga och förstående allmänläkare.

Jag står alltid med mössan i hand och skrapar med foten och de läkare jag möter tar aldrig någonsin bort den skuld jag känner för att jag har värk och inte kan arbeta.

Får man verkligen inte lära sig något sådant på läkarlinjen?

MÄNNISKOKÄNNEDOM.

Detta är ingen bra dag i mitt liv.

Trots att solen skiner och jag sitter ute med en kopp kaffe så känner jag mig ledsen, arg, uppgiven, trött........å.. Sa jag ledsen?

Jag vill bara gömma mig och aldrig komma fram igen.

FUCK IT!

En lat söndag

Sov länge och tog det lugnt hela förmiddagen.
Åkte på bakluckeloppis ut till Ulva vid 14-tiden, men när vi kom fram så var regnet på väg och de flesta hade packat ihop och åkt därifrån så vi hoppade in i bilen igen och åkte in till stan.
Tog en STOR kaffe och en kycklingmacka på Wayne´s Coffee.
Kom på att vi skulle gå på bio så vi skyndade oss till Filmstaden och såg "Prästen i paradiset" med Kjell Bergqvist kl 15.30.
Den var inte skitbra men några skratt fick man sig i alla fall.
Nu Är vi äckelmätta på biogodiset.
Solen skiner ute men vi vill bara vara inne och fortsätta att slöa.

I morgon skall jag gå till läkaren och jag är skitnervös i vanlig ordning.
Rädd för vad hen skall säga, rädd för att inte bli trodd, rädd för att inte bli tagen på allvar, rädd för att inte få någon hjälp......igen.
Jag och den svenska läkarkåren är ingen bra kombo.
Men nu finns det ingen återvändo, nu har jag fått nog av att ha så här ont hela tiden.
Men jag är rädd för att den här knäföljetongen är allt annat än över.
Håll tummarna för mig.

Nu skall jag kolla på Sommar med Ernst, repris från i torsdags.

Jag är inte bitter.....typ.

Nu när semestern är över och vi har flyttat hem till stan  igen, DÅ kommer solen.
Jag ser att det skall vara sol och 20 grader i Hållen hela veckan.
Typiskt!
Ja ja, det är skönt med sol i stan också, men man kommer inte ut på samma sätt här som där.
Ute på landet är man ju ute hela tiden.
Här i stan måste man liksom bestämma sig att man skall gå ut.
Ja! Jag skall sluta tjata om vädret.

Över till något helt annat.

I dag kommer goda vänner hit på middag och jag kom på den lysande ide´n att vi skall äta kräftor.
Jag skall bjuda på heta cajunkräftor och bröd.
Bra ide´va?
Jag vet att de gillar skaldjur lika mycket som vi gör så det blir säkert en lyckad middag.
De håller på att renovera sitt kök och Jonny är där och hjälper till så mycket han hinner.
De hjälpte oss massor i vintras när vi renoverade vårt kök så det känns bra att kunna "betala" tillbaks.
Det är skönt att bli bortbjuden på middag också när man är mitt uppe i en renovering.
Skönt att komma bort från byggdamm och oreda för en kväll.
Så gjorde de för oss i vintras och det var underbart att få hoppa ur byggkläderna och gå bort på lyxig middag för en kväll.

Nu skall jag åka och handla. så att jag kan komma hem och sätta mig på balkongen eller på gården och njuta av det vackra vädret.

Jag önskar dig en trevlig lördag i solen.