Tjälaknul

Eller tjälknöl, som man säger här nere.

Ikväll skall vi äta det, men det är alltid lika spännande när jag skall laga det.

I går när jag lagt mig och t om somnat så vaknade jag 00.15 av att jag inte stoppat in köttet i ugnen innanjag lade mig.

Köttet skall ju stoppas in fruset, i kall ugn och på 80-90° i ca 8 -10timmar.

Tassa de upp för att lägga in mina två rostbiffar innan jag fick somna om.

Vaknade några timmar senare av att jag kände lukten av stekt mat. - Vem steker korv mitt i natten, tänkte jag. Lite förvirrad tänkte jag att jag drömde och somnade om igen.

Efter ytterligare ett par timmar vaknade jag igen av att det luktade mat.

Helt förvirrad tassade jag ner i köket kl 04.30 för att se om någon verkligen lagade mat mitt i natten?!

Möttes av en lysande ugn och då kom jag på att jag själv hade stoppat in kött där innan jag somnade.

Herregud så dum jag kände mig.

Kl 07.00 kände jag att det nog var dags att lägga köttet i sin saltlag. Sagt och gjort upp igen och koka lagen som jag nu har hällt över köttet.

Nu skall det får gosa i lagen i ca fem timmar.

Det blir gött att skära upp till en potatisgratäng, sallad och en vitlökssås till kvällen.

Så här gör jag Tjälaknul, hur gör du? (Jag vet att receptet säger att köttet skall vara i ugnen i 10-12 timmar, men mina köttbitar var så platta att jag tog ut dem efter  bara 7 timmar.)

Går sönder

Var i Hållen i helgen och förberedde för påskfirande där. Städade gästrummet och letade efter en grej i garderoben där uppe. Hittade Ludwigs arbetskläder som han brukade ha när han var där ute och fixade. T-shirten var otvättad och det luktade fortfarande Ludwig om den. Jag trodde jag skulle bryta ihop totalt. Jag bara stannade upp med tröjan mot ansiktet och drog in lukten. Det luktade så nära, som om han stod bredvid mig, som om jag kramade honom, som om han fanns hos mig igen... 

Men släng bort kläderna! kanske du tänker. Varför skall du plåga dig så? Men jag kan inte slänga dem och jag vill inte tvätta dem. Jag vek ihop dem fint och stoppade tillbaks byxa och tröja längst upp i garderoben igen. De får ligga där tills jag är redo att göra mig av med dem. Det går inte att förklara hur man känner när något sådant händer. Hade du frågat mig innan Ludwig gick bort så hade jag sagt att jag aldrig skulle spara något som kunde trigga mig flera år senare, men det är inte så lätt. Jag styrs inte av förnuft när det gäller Ludwigs saker, utan bara av känslor. Jag kan inte slänga den enda sak som fortfarande kan ge mig hans doft. Hur ont det än gör.....Jaha! Nu lipar jag igen, det tar aldrig slut. Mina tårar tycks aldrig ta slut.

Nu planerar vi för den tredje påsken utan Ludwig, den tredje sommaren, det tredje året utan vår son och lillebror. Dagarna går lättare att att genomleva, men sorgen och saknaden är densamma även om jag inte skriver och pratar om den lika mycket som i början. Det suger! Att leva med sorg suger.....

Tullgarn

Ikväll var vi på en, för oss, ny restaurang här i Industristaden.

Sju minuters gångväg ner bredvid ån låg denna pärla.

Gott och verkligen prisvärt. 

Hit kommer vi fler gånger.

Påskpyntat i stugan

Nu är vi redo att fira påsk här.

När vi kommer på Skärtorsdagen är det bara att sätta igång med påskmyset direkt.

Häpp!

Vårkänslor…

… Nooot!

Det känns långt borta att vi skall sitta i nya badtunnan och plaska till påsk.

Förra året satte vi igång badtunnan den 2 april och i år ser det ut så här…

Suck!

Jag vet att det är bortkastad energi att klaga på vädret och att det är en fis i rymden när man tänker på allt annat elände i världen…

… menändååliksom….!!

… det var ju faktiskt snöfritt förra helgen.

Jag flyttade ju ifrån Norrland av en anledning, för att få vår tidigt.

Suck!

Men nu är den i alla fall på plats, nu är det bara att vänta på våren så att vi kan fylla den.

Om några veckor kommer bastun.

Ortoped och en badtunna

 Snart är veckan slut för min del. I morgon fredag har jag tagit semester för att kunna ta Lilla My på uppföljning till Ulltuna. Hon mår mycket bättre nu, men vi vet inte om det är för att hon är frisk eller för att hon fortfarande äter smärtstillande medicin. På fredag skall hon i alla fall få träffa en ortoped. Det skall bli skönt att någon tittar på henne så att vi får reda på vad som är eller har varit fel på henne. Jag tog semester hela dagen eftersom jag inte vet hur lång tid det kommer att ta där uppe på Ulltuna.

Kl 15.00 skall jag hämta Knut på jobbet och vi skall åka upp till Hållen tillsammans. Jonny och Calle är redan där för att ta emot vår badtunna som levereras i morgon. Varför är det alltid så att allt alltid sker samtidigt? 

Killarna skall få badtunnan på plats och jag skall städa och påskpynta i helgen. På skärtorsdag kommer vi tillbaks och firar påsk tillsamman alla sex. Vi hoppas på härligt väder, god mat och mysiga samtal. Maten och samtalen kan vi ju styra själva men när det gäller vädret får vi bara förlita oss på vädergudarna. Hoppas att det inte är minusgrader och snö, hoppas att installationen av badtunnan funkar så att vi kan ta oss ett påskbad tillsammans. Om ytterligare några veckor kommer bastutunnan och så fort tjälen gått ur marken så kommer snickarna och sätter igång med vår nya altan mot baksidan. Det kommer hända en hel del där ute i vår, jag längtar.

Men först ännu en dag på förskolan. Sjuttioåttadagar kvar.

Slit å släp….

… nä! Bara mys å pys.

I går var vi ute nästan hela dagen. Vi (Jonny) förberedde golvet för att ta emot badtunnan nästa helg.

Jag eldade skräp i tunnan och städade på loftet. Där uppe var det fortfarande julpyntat å fint :)

Vi grillade korv till lunch och drack rosévin i solen.

Till middag lagade jag köttfärsbiffar med potatiskaka och svampsås.

Vi somnade tidigt, mitt i Let’s Dance. Men vad gör väl det, man gör som man vill här ute på landet. 

Nu åker vi hem och förbereder en söndagsmiddag med familjen. Stek med sås och potatis har jag fått beställning på. 

Trevlig söndag önskar jag dig!

P.S Till dig som undrar hur Lilla My mår så är svaret att hon just nu äter smärtstillande medicin och mår ganska ok. På fredag skall vi få träffa en ortoped på Ulltuna. Så får vi ta det därifrån sedan.

En ledig dag

Eftersom Jonny måste åka till sitt arbete i Tullinge då och då, fick jag ta en semesterdag för att passa vår sjuka lilla vovve.

Vad gör man då när man helt plötsligt skall vara hemma och VAVA(vård av vovve) en helt vanlig onsdag?

För det första sov jag till klockan åtta. Sedan surfade jag och drack kaffe i minst en timme innan jag åt frukost. Jag duschade, bäddade och snyggade till i köket innan jag tog vovvarna på promenad i vårsolen.

Väl hemma så tvättade jag lite och plockade ner ljusslingan på balkongen. Julen varade nästan till påska.

Nu har jag frukostbröd i ugnen och snart skall jag ta tag i en liten tvätthög, men först skall jag kolla lite på tv, se något avsnitt på någon gammal serie kanske?

Jag ser verkligen fram emot hur min vardag skall bli om 84 dagar.

Lilla My, andra kapitlet

Två dagar efter förra veterinärbesöket så var vår lilla vovve fortfarande sjuk. 

Hon åt och drack i måndags, så vi trodde att hon var på bättringsvägen men idag kändes hon så där slö igen.

När jag kom hem från jobbet i dag så ringde jag till Ulltuna (djursjukhuset)igen  och de ville att jag skulle komma in igen.

Fyra timmar senare,, femtusen kronor fattigare på två undersökningar och lite blodprov så fick vi åka hem.

Hon verkar ha jätteont bak i ryggen. Det kan vara ett diskbråck, trodde han men inga infektioner eller något annat läskigt var det iallafall. 

Hon fick en smärtstillande spruta och ordinerades vila. Inget som vår lilla lata My har något emot iofs.

Redan efter en timme hemma så började hon röra på sig. Sprang till Jonny när han kom hem, busade lite med Katla, åt mat, drack vatten och vart nästan sitt vanliga jag. Har vi tur så går smärtan över nu annars får vi ringa så ordinerar han mer smärtstillande till henne. 

Tur att jag tog semester i morgon när Jonny måste till Stockholm eftersom hon måste passas så att hon inte busar för mycket, hoppar från soffan eller gör illa sig på något annat vis, nu när hon har smärtstillande i kroppen. 

Vår lilla pälskling❤️

Tankarna snurrar

 Det är nu en vecka sedan jag sa upp mig från mitt arbete och jag mår bättre än jag gjort på länge. Nu känns det som om jag inte kan sluta jobba fort nog. Redan i fredags ville jag vara ledig för att kunna åka ut till Hållen en dag tidigare än vi brukar. Jonny känner lika, han längtar också till att jag kan börja bestämma mina arbetstider själv. Jag tänker mycket på hur annorlunda min vardag kommer att bli. Men jag kanske har helt fel, det kommer kanske inte bli så väldigt annorlunda mot för hur det är just nu?! eller jo! det är klart att det kommer bli...

Jag känner mycket mer energi i kroppen nu. Energi som jag kan lägga på mig själv, Jonny och hundarna. Utan att jag riktigt har tänkt på det så tar mitt arbete väldigt mycket ork från mig. Även om jag bara arbetat 75% de senaste två åren så är jag ändå helt dränerad när jag kommer hem från jobbet på dagarna. Jag arbetar ju oftast mitt över dagen, under de tyngsta timmarna, när det är flest barn på förskolan, så det finns inte många lugna minuter under ett arbetspass. Att arbeta på förskola borde alla prova på några veckor under sitt liv. Det är inte så gulligt som många tror. Vi får ju ofta höra hur mysigt vi har det och många tror nog att vi sitter med en kopp kaffe och tittar på när några söta små barn leker stilla i ett rum. Många föräldrar, politiker och våra egna familjemedlemmar skulle komma och arbeta på en förskola några veckor, då lovar jag att ni skulle somna ovaggade på kvällarna samt få en annan förståelse för vårt arbete. Själv har jag arbetat på förskola sedan 1984 med tre uppehåll för barnafödande, två uppehåll för att plugga och ett kort uppehåll för att arbeta med ett annat yrke. Men det har blivit 31 aktiva år av 38. Det är klart att det känns i kroppen av alla tusen knäböj som jag gjort, alla tusen barn som jag burit på min höft, alla tusen blöjor som jag bytt, alla tusen galonbyxor som jag dragit över stövlarna. Tänk alla tusen tårar som jag torkat och alla tusen näsor om jag snutit. Det känns skönt att börja nästa kapitel i mitt liv. 

Detta foto tog jag för ca tio år sedan och det finns fortfarande på förskolans  hemsida. Jag vet exakt vems händer det är, vad barnen heter. De tar väl snart studenten nu om jag får gissa. Roligt ändå att min bild lever kvar efter det att jag slutar.