Inställt pga sjukdom

Fick sms från vårdcentralen i dag att min bokade träningstid hos fysioterapeuten är inställd pga sjukdom. Farligt, farligt! Just när jag känner mig motiverad och på G så är det INTE bra att mina tider blir inställda. Min första reaktion blev ju: Åh vad skönt! Precis tvärtom mot vad det skall vara. Dessutom är det upp till mig att ringa och få en ny tid hos honom. Inte bra....då är det lätt hänt att jag inte ringer alls ( jodå, jag SKA ringa) Men du för står vad jag menar. Har du svårt med träningsmotivationen så är detta inte en bra sits att sitta i. 

Är uppbokad på jobb resten av veckan plus på måndag och vaknade i dag av att jag känner mig liiiiite förkyld. Lite snuvig, lite ont i halsen. Får inte bli sjuk nu när jag lovat att jobba i flera dagar. Typiskt alla snuviga barn på jobbet att smitta ner mig. Nu när restriktionerna inte är så hårda längre så kommer snoret tillbaks till förskolorna. Jag kan ju inte heller låta bli att ha dessa "snorungar" i mitt knä när de är ledsna och behöver tröst. Jag kan ju inte strunta i att trösta ett barn för att det är snorigt. Försöker tvätta mig och sprita mina händer ofta, ofta men baciller biter sig fast ändå, verkar det som. Dessutom är jag kanske mer mottaglig nu när jag inte träffar på snuva varje dag som jag gjorde förr. 

I dag skall jag baka, ta hand om tvätten, ta hundarna på en långpromenad och hämta en fin grej som jag beställt hos en kompis. Hon heter Johanna och har en Instagramsida  som heter Hallvirkar. (klicka på länken så kommer du till hennes sida) Där kan du beställa otroligt fina saker som hon virkar. Jag hittade ett spel på nätet som jag bad henne virka till mig, "Tre i rad". Helt ljuvligt rosa med regnbågar och enhörningar, precis som jag ville ha det. Det skall jag hämta i dag. Det bor en liten prinsesstjej i mig och hon verkar inte försvinna hur gammal jag än blir. 

Boken, jobbet å en sjuk gubbe...

 Jag läser Stina Wolters nya bok i omgångar för jag slängs mellan ilska och förtvivlan. Hon och Erik skriver så bra saker, sanningar som jag egentligen vet men som ingen har bekräftat tidigare. I dag grät jag högt när jag läste hennes ord om vad jag kan göra istället för att banta. Allt går rakt in i mitt hjärta och det gör så ont och det känns så bra samtidigt. Denna bok kommer bli min heliga bibel. Jag kommer missionera om den och pracka på den på alla som jag känner. 

Jag sa till Jonny i går att de kommer höra av sig från jobbet i morgon, å det gjorde de. Jag skall åka in i em och stänga på förskolan. Jag jobbar 4 timmar mellan 13.30-17.30. Jag skulle få jobba varje dag om jag ville och kunde. För nu är det ju faktiskt så att jag faktiskt inte kan jobba varje dag. Jag tar på mig att göra andra saker ju längre tiden går. Jonny åker till Stockholm och jobbar mer än förr och då vill jag inte lämna hundarna för många timmar, jag har börjat att träna och jag har börjat göra saker här hemma som jag inte gjort tidigare som baka, läsa, fixa med blommorna och skriva.  

Just i dag skulle Jonny ha åkt in till Tullinge men han åkte in på akuten i går med en inflammation på sidan av ansiktet och höger öra. Det kommer från ett slags eksem från örat som har irriterat honom i flera veckor. Nu har han fått penicillin och spritomslag så nu hoppas vi att svullnaden ger med sig snart. Var lite orolig där ett tag när vi åkte från Hållen i går. Han hade nästan 40 graders feber och klagade på ont i nacken. Jag började tro att han fått hjärnhinneinflammation. Denna inflammation är inte heller att leka med men kanske inte lika allvarlig som en hjärnhinneinflammation. Han verkar ha fått bra hjälp i allafall. 

Vi hann inte allt vi skulle göra i Hållen, men det spelar ingen roll. Vi får åka tillbaks en annan helg och förbereda badtunnan för vintern och bygga skydd för veden och ta in utemöblerna och klippa gräset och plocka ihop virket och köra skräp till återvinningen och köra ännu mera skräp till återvinningen och städa i källaren och laga såret runt den nya dörren och måla klart staketet och bygga klart staketet och slänga blommorna som står ute i krukorna mm mm......haha. Det tar aldrig slut med jobb när man har köpt sig ett gammalt hus. 

Annars så mår jag bättre än på många, många år och det känns så skönt. Det känns som att jag tar tag i mig själv på ett sätt som jag inte orkat göra på många år. Människor som jag möter säger att jag ser gladare ut än på väldigt länge och det känns ju bra att höra. Jonny tycker också att jag är mycket gladare och trevligare sedan jag sade upp mig. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Alla borde få sluta jobba när de är så slutkörda som jag var och jag förstår att jag är förunnad detta. alla vill inte sluta jobba men jag ville verkligen det. Min identitet sitter inte i mitt yrke. Jag är någon fastän jag inte jobbar.

Jag tänker på en dikt som finns i en bok om sorg, som jag fick av min syster när Ludwig var sjuk. Jag läste den när han precis hade gått bort och jag grät för jag trodde aldrig att skulle stå på den där farstukvisten. Men nu gör jag nästan det, åtminstone ibland, vissa dagar.

 

Våra nya telefåååååner

I dag skulle våra nya telefoner ha kommit. Vi var till Teliabutiken och lade beställningen (och betalade båda) den 15 augusti. De lovade då att telefonerna skulle levereras inom en vecka, men så läste jag på orderbekräftelsen när jag kom hem och där stod det den 20/9. Grrr, tänkte jag. Jag måste alltså vänta i över 1 månad. Jonny frågade om detta på plats men killen i butiken lovade att det max skulle ta en vecka att få våra telefoner. 

Förra veckan kollade jag på mejlet igen för att bekräfta att våra telefoner verkligen skulle komma i dag och då hade de ändrat datumet till den 2/11!!?? Whaat! Ska vi vänta i över en månad till??

Jonny ringde då till Teliabutiken och undrade varför våra betalda telefoner dröjde så länge och varför ingen meddelade oss?

Hon svarade att internetbutiken och den fysiska butiken inte samarbetade och att ingen av dem måste meddela kunden. Hon sa också att vi inte kommer att få våra telefoner alls, eftersom Apple nu inte längre levererar IPhone 13, utan endast levererar den nya 14-serien. Att vi redan betalat över 28000kr för två telefoner och att ingen tänkte leverera något tyckte hon var ”lite beklagligt”. - Kom in nästa vecka och annullera er beställning så få ni beställa nya telefoner då, sa hon.

Den nya IPhone 14 Max PRO kostar över 5000 kr till/ telefon. 

Om inte Jonny hade ringt förra veckan så hade vi betalat över 28000 men ingen hade levererat något och ingen hade meddelat oss detta!!!

Var är våra pengar kan man ju fråga sig?!

Vem får ränta på dessa!?

I em skall vi åka till Teliabutiken och se vad som händer i denna spännande följetong.

Tankar som virvlar en måndag i september.

I dag har jag jobbat. 09.00-16.00.

Hade en ganska jobbig natt med mardrömmar och svårt att sova så jag var lite trött på jobbet i dag. 

Efter jobbet skulle jag åka på STADIUM Outlet i Boländerna för att köpa nya träningsskor till i morgon. Men efter 30 minuter och många skoprovningar så gick jag där ifrån. Inte en enda i personalen kom fram och frågade om jag behövde hjälp.

Två killar i personalen stod och snackade med samma tjej, en annan gick förbi mig och hjälpte tjejen som kommit efter mig stället. En tjej som jag fick ögonkontakt med gick förbi mig och ut på lagret. 

Jag lämnade alla skor och åkte hem med tårar i ögonen. Jag åker någon annanstans och köper skor istället. Det borde ju finnas någon affär där man är intresserad av att sälja skor, även till en medelålders tjock tant. 

Väl hemma så gjorde jag middag, i dag blev det TikTok pasta med tomater och fetaost.

Nu sitter jag här och är gräsänka eftersom Jonny är på Druiderna. 

I morgon skall jag inte jobba och det känns jätteskönt. Jag kommer på mig själv att komma på att jag inte behöver jobba varje dag, och det är en underbar känsla. 

Att jobba lite då och vara ledig mellan varven är verkligen det bästa jag bestämt mig för att göra. 

Jag är nyfiken på hur det blir att träna med Thomas (fysioterapeuten) i morgon. Jag ser fram emot det men är lite nervös över att jag inte skall orka någonting, att min kropp har fisit ihop totalt. Men då får jag väl börja där då, jag måste ju börja någonstans innan jag fiser ihop ännu mer.

Efter träningen måste jag handla. Mission ” tömma frysen” pågår fortfarande men jag måste handla grönsaker och lite annat smått och gott.

V 41 skall vi in med 35 kg kött i frysen och till dess måste det vara tomt där. Därför har jag sagt att vi inte får handla något utan bara äta mat som redan finns i frysen.

Nu ska jag kolla på en film och sedan somna tidigt.

Jag är trött, så trött… Zzzzz!!

Kriget mot kroppen

Nu har boken kommit!!

Stina Wolter och Erik Hemmingssons bok om samhällets vikthets och stigman.

Jag har precis öppnat den och läst första kapitlet.

Synd att jag har lovat att jobba i morgon, annars hade jag legat och läst hela natten.

Mitt vittnesmål kom också med och det känns så bra. Att Ludwig och jag finns med i boken gör mig superstolt.

Detta är en så superviktig bok!! Jag hoppas att många, många läser den.

Tack Stina för att du finns❤️❤️

Hos fysioterapeuten

 I måndags fick jag träffa min nygamla fysioterapeut, Thomas. Jag gick hos honom för sex år sedan, när jag opererat knät. Det blev ett otroligt bra möte. Han förstod vad jag ville och jag kände verkligen att han vill hjälpa mig. Nu skall jag få börja träna tillsammans med honom. På tisdag skall vi träffas första gången. Denna gången skall jag få ett träningsprogram för hela kroppen, inte bara för ben och knän. Nu skall jag börja bygga muskler överallt och det känns jättebra. Så skönt att kunna fokusera på mig själv. När han sa att han bara hade en tid nästa vecka på tisdag mellan kl 11-12 så kunde jag säga att det passar bra. Behövde inte tänka på att det skall vara efter arbetstid osv osv. Då vete tusan när jag hade fått någon träningstid? 

Jag är peppad på att göra en förändring i mitt liv. Vi pratade mycket om kosten och om min viktökning de senaste åren. Vi snackade om Ludde och om sorgen, vad detta har gjort med mig och min kropp. Han var förstående och inte alls dömande. Jag visste inte att man kunde ha så förtroliga samtal med en "sjukgymnast", men med honom kändes det som jag träffade en gammal vän. Jag var verkligen glad när jag gick därifrån. 

Nu skall jag bara försöka koncentrera mig på att må bra och göra det som jag gillar, äta god mat och försöka få tillbaks glädjen med mat igen. Alla dessa dieter under många år har "fuckat" upp mitt huvud så att allt som jag stoppar i munnen känns bara fel och fel. För mycket fett, för lite fett, fel fett, för mycket kolhydrater, för lite proteiner, för mycket salt, e-ämnen hit och dit. Vegetariskt, rött kött, halvfabrikat, snabbmat.. bla bla bla bla...tills det bara snurrar i skallen. Inte ens en gammal hederlig tallrik med havregrynsgröt känns nyttig längre. Ständigt dåligt samvete för vad jag stoppar i mig fast jag vet att jag äter mer nyttig mat och mindre socker än många av mina smala kompisar. Det är som om något har slagit slint i min kropp. Jag har förstört allt vad metabolism heter. Min kropp vet aldrig när, vilken slags mat och hur mycket mat den får?!? 

Nu skall jag få hjälp och få verktyg att komma på rätt köl igen och det känns jättebra. 

Uppsalabor i september

I 21 år har jag bott i Uppsala och varje sensommar/ höst tänker jag samma sak. ”hur klär sig folk i Uppsala egentligen?”

I morse på min hundpromenad så hade skjorta och byxor på mig. Det var 18° ute så jag blev lite varm på min promenad. Jag mötte en tjej med shorts och t-shirt, en kille på cykel med svart duntäckjacka, mössa, halsduk lindad runt hals och upp över halva ansiktet samt vantar, en man med shorts, t-shirt och en stor halsduk, en kvinna i lång täckkappa osv osv

Ja, du förstår vad jag menar….. 

18°C är lika varmt som en skön sommardag i Jämtland och här nere tar vissa människor på sig full vintermundering!? 

Jag slutar aldrig förvånas.

Tycker folk här nere verkligen att 18°C är kallt?!?!