I femton år och sex månader har jag...

 ...skrivit blogg.

Inte varje dag, men nästan. Jag började HÄR (klicka på länken), i ett annat webhotell (webblogg)som jag använde mig av i fyra år innan jag bytte till detta (blogspot), som jag skrivit i sedan 2011.

Jag brukar gå tillbaks då och då och läsa vad jag gjorde och vad jag tänkte på då. Hur mitt liv  var med med alla killarna som bodde hemma och jobbet och allt. Det var lite annorlunda då. Jag skrev om andra saker förstås eftersom jag levde ett helt annat liv då.  I mars 2007 var jag bara 40 år, det är klar att jag såg på livet med andra ögon då jämfört med nu. Jag visste ju inte vad som skulle hända och mina problem var ganska triviala kan jag tycka nu, med facit i hand. 

Jag har och har haft mycket användning av min blogg. Vad gjorde vi sommaren 2010?, var åkte vi på semester? Vilka firade vi midsommar med då, eller då? Var firade vi jul? Det är bara att kolla i bloggen så har jag oftast skrivit om vad vi gjort och var vi varit. 

Jag har tänk hundra gånger på att sluta skriva, men det är roligt att ha livet dokumenterat. Det kan jag ju ha i en dagbok också iofs. De behöver ju inte vara skrivet på nätet för att orden skall finnas kvar. Men det bor väl en lite exhibitionist i mig :) Jag skriver ju "riktig" dagbok också. Här hemma skriver jag för hand i en vacker bok och i Hållen skriver jag på en gammal skrivmaskin. I husbilen skriver jag också,  om var vi åker och om alla platser vi besöker. Där sätter jag också in bilder som jag skriver ut med min bluetooth"skrivare". En slags polaroidkamera som skriver ut bilder direkt från telefonen. Jag vet inte vem som skall läsa om mitt liv när jag inte finns längre, men det finns kanske någon som skulle tycka att det är intressant? vad vet jag? 

Ni är några som läser min blogg iallafall. Jag har väl ca 100 besökare per dag. Lite färre på helgen än på vardagarna. Tror att några av er läser min blogg på jobbet kanske? :)

Jag har som sagt skrivit sedan mars 2007 och jag fortsätter väl ett tag till i alla fall. Så länge du läser och ger mig feedback så kommer jag tycka det är roligt att skriva. 

PÖSS!!

Bild för uppmärksamhet!!!

Bild på mig i morgonfrilla

AW

I går var jag hembjuden till Eva-Lena på AW/middag. Hon bjöd på fantastiskt goda laxburgare.

Det var god mat, god dryck och goda samtal hela kvällen tillsammans med goda vänner. Det var Eva-Lena, jag, Fia, Fina och Kajsa. Kul att vi äntligen kunde få till en kväll då vi alla kunde träffas. 

Vaknade upp med lite ont i håret i dag. Det kanske blev några glas för mycket av det goda vinet.

Men vad gör väl det om hundra år.

Inställt pga sjukdom

Fick sms från vårdcentralen i dag att min bokade träningstid hos fysioterapeuten är inställd pga sjukdom. Farligt, farligt! Just när jag känner mig motiverad och på G så är det INTE bra att mina tider blir inställda. Min första reaktion blev ju: Åh vad skönt! Precis tvärtom mot vad det skall vara. Dessutom är det upp till mig att ringa och få en ny tid hos honom. Inte bra....då är det lätt hänt att jag inte ringer alls ( jodå, jag SKA ringa) Men du för står vad jag menar. Har du svårt med träningsmotivationen så är detta inte en bra sits att sitta i. 

Är uppbokad på jobb resten av veckan plus på måndag och vaknade i dag av att jag känner mig liiiiite förkyld. Lite snuvig, lite ont i halsen. Får inte bli sjuk nu när jag lovat att jobba i flera dagar. Typiskt alla snuviga barn på jobbet att smitta ner mig. Nu när restriktionerna inte är så hårda längre så kommer snoret tillbaks till förskolorna. Jag kan ju inte heller låta bli att ha dessa "snorungar" i mitt knä när de är ledsna och behöver tröst. Jag kan ju inte strunta i att trösta ett barn för att det är snorigt. Försöker tvätta mig och sprita mina händer ofta, ofta men baciller biter sig fast ändå, verkar det som. Dessutom är jag kanske mer mottaglig nu när jag inte träffar på snuva varje dag som jag gjorde förr. 

I dag skall jag baka, ta hand om tvätten, ta hundarna på en långpromenad och hämta en fin grej som jag beställt hos en kompis. Hon heter Johanna och har en Instagramsida  som heter Hallvirkar. (klicka på länken så kommer du till hennes sida) Där kan du beställa otroligt fina saker som hon virkar. Jag hittade ett spel på nätet som jag bad henne virka till mig, "Tre i rad". Helt ljuvligt rosa med regnbågar och enhörningar, precis som jag ville ha det. Det skall jag hämta i dag. Det bor en liten prinsesstjej i mig och hon verkar inte försvinna hur gammal jag än blir. 

Boken, jobbet å en sjuk gubbe...

 Jag läser Stina Wolters nya bok i omgångar för jag slängs mellan ilska och förtvivlan. Hon och Erik skriver så bra saker, sanningar som jag egentligen vet men som ingen har bekräftat tidigare. I dag grät jag högt när jag läste hennes ord om vad jag kan göra istället för att banta. Allt går rakt in i mitt hjärta och det gör så ont och det känns så bra samtidigt. Denna bok kommer bli min heliga bibel. Jag kommer missionera om den och pracka på den på alla som jag känner. 

Jag sa till Jonny i går att de kommer höra av sig från jobbet i morgon, å det gjorde de. Jag skall åka in i em och stänga på förskolan. Jag jobbar 4 timmar mellan 13.30-17.30. Jag skulle få jobba varje dag om jag ville och kunde. För nu är det ju faktiskt så att jag faktiskt inte kan jobba varje dag. Jag tar på mig att göra andra saker ju längre tiden går. Jonny åker till Stockholm och jobbar mer än förr och då vill jag inte lämna hundarna för många timmar, jag har börjat att träna och jag har börjat göra saker här hemma som jag inte gjort tidigare som baka, läsa, fixa med blommorna och skriva.  

Just i dag skulle Jonny ha åkt in till Tullinge men han åkte in på akuten i går med en inflammation på sidan av ansiktet och höger öra. Det kommer från ett slags eksem från örat som har irriterat honom i flera veckor. Nu har han fått penicillin och spritomslag så nu hoppas vi att svullnaden ger med sig snart. Var lite orolig där ett tag när vi åkte från Hållen i går. Han hade nästan 40 graders feber och klagade på ont i nacken. Jag började tro att han fått hjärnhinneinflammation. Denna inflammation är inte heller att leka med men kanske inte lika allvarlig som en hjärnhinneinflammation. Han verkar ha fått bra hjälp i allafall. 

Vi hann inte allt vi skulle göra i Hållen, men det spelar ingen roll. Vi får åka tillbaks en annan helg och förbereda badtunnan för vintern och bygga skydd för veden och ta in utemöblerna och klippa gräset och plocka ihop virket och köra skräp till återvinningen och köra ännu mera skräp till återvinningen och städa i källaren och laga såret runt den nya dörren och måla klart staketet och bygga klart staketet och slänga blommorna som står ute i krukorna mm mm......haha. Det tar aldrig slut med jobb när man har köpt sig ett gammalt hus. 

Annars så mår jag bättre än på många, många år och det känns så skönt. Det känns som att jag tar tag i mig själv på ett sätt som jag inte orkat göra på många år. Människor som jag möter säger att jag ser gladare ut än på väldigt länge och det känns ju bra att höra. Jonny tycker också att jag är mycket gladare och trevligare sedan jag sade upp mig. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Alla borde få sluta jobba när de är så slutkörda som jag var och jag förstår att jag är förunnad detta. alla vill inte sluta jobba men jag ville verkligen det. Min identitet sitter inte i mitt yrke. Jag är någon fastän jag inte jobbar.

Jag tänker på en dikt som finns i en bok om sorg, som jag fick av min syster när Ludwig var sjuk. Jag läste den när han precis hade gått bort och jag grät för jag trodde aldrig att skulle stå på den där farstukvisten. Men nu gör jag nästan det, åtminstone ibland, vissa dagar.

 

Våra nya telefåååååner

I dag skulle våra nya telefoner ha kommit. Vi var till Teliabutiken och lade beställningen (och betalade båda) den 15 augusti. De lovade då att telefonerna skulle levereras inom en vecka, men så läste jag på orderbekräftelsen när jag kom hem och där stod det den 20/9. Grrr, tänkte jag. Jag måste alltså vänta i över 1 månad. Jonny frågade om detta på plats men killen i butiken lovade att det max skulle ta en vecka att få våra telefoner. 

Förra veckan kollade jag på mejlet igen för att bekräfta att våra telefoner verkligen skulle komma i dag och då hade de ändrat datumet till den 2/11!!?? Whaat! Ska vi vänta i över en månad till??

Jonny ringde då till Teliabutiken och undrade varför våra betalda telefoner dröjde så länge och varför ingen meddelade oss?

Hon svarade att internetbutiken och den fysiska butiken inte samarbetade och att ingen av dem måste meddela kunden. Hon sa också att vi inte kommer att få våra telefoner alls, eftersom Apple nu inte längre levererar IPhone 13, utan endast levererar den nya 14-serien. Att vi redan betalat över 28000kr för två telefoner och att ingen tänkte leverera något tyckte hon var ”lite beklagligt”. - Kom in nästa vecka och annullera er beställning så få ni beställa nya telefoner då, sa hon.

Den nya IPhone 14 Max PRO kostar över 5000 kr till/ telefon. 

Om inte Jonny hade ringt förra veckan så hade vi betalat över 28000 men ingen hade levererat något och ingen hade meddelat oss detta!!!

Var är våra pengar kan man ju fråga sig?!

Vem får ränta på dessa!?

I em skall vi åka till Teliabutiken och se vad som händer i denna spännande följetong.

Tankar som virvlar en måndag i september.

I dag har jag jobbat. 09.00-16.00.

Hade en ganska jobbig natt med mardrömmar och svårt att sova så jag var lite trött på jobbet i dag. 

Efter jobbet skulle jag åka på STADIUM Outlet i Boländerna för att köpa nya träningsskor till i morgon. Men efter 30 minuter och många skoprovningar så gick jag där ifrån. Inte en enda i personalen kom fram och frågade om jag behövde hjälp.

Två killar i personalen stod och snackade med samma tjej, en annan gick förbi mig och hjälpte tjejen som kommit efter mig stället. En tjej som jag fick ögonkontakt med gick förbi mig och ut på lagret. 

Jag lämnade alla skor och åkte hem med tårar i ögonen. Jag åker någon annanstans och köper skor istället. Det borde ju finnas någon affär där man är intresserad av att sälja skor, även till en medelålders tjock tant. 

Väl hemma så gjorde jag middag, i dag blev det TikTok pasta med tomater och fetaost.

Nu sitter jag här och är gräsänka eftersom Jonny är på Druiderna. 

I morgon skall jag inte jobba och det känns jätteskönt. Jag kommer på mig själv att komma på att jag inte behöver jobba varje dag, och det är en underbar känsla. 

Att jobba lite då och vara ledig mellan varven är verkligen det bästa jag bestämt mig för att göra. 

Jag är nyfiken på hur det blir att träna med Thomas (fysioterapeuten) i morgon. Jag ser fram emot det men är lite nervös över att jag inte skall orka någonting, att min kropp har fisit ihop totalt. Men då får jag väl börja där då, jag måste ju börja någonstans innan jag fiser ihop ännu mer.

Efter träningen måste jag handla. Mission ” tömma frysen” pågår fortfarande men jag måste handla grönsaker och lite annat smått och gott.

V 41 skall vi in med 35 kg kött i frysen och till dess måste det vara tomt där. Därför har jag sagt att vi inte får handla något utan bara äta mat som redan finns i frysen.

Nu ska jag kolla på en film och sedan somna tidigt.

Jag är trött, så trött… Zzzzz!!

Kriget mot kroppen

Nu har boken kommit!!

Stina Wolter och Erik Hemmingssons bok om samhällets vikthets och stigman.

Jag har precis öppnat den och läst första kapitlet.

Synd att jag har lovat att jobba i morgon, annars hade jag legat och läst hela natten.

Mitt vittnesmål kom också med och det känns så bra. Att Ludwig och jag finns med i boken gör mig superstolt.

Detta är en så superviktig bok!! Jag hoppas att många, många läser den.

Tack Stina för att du finns❤️❤️