En dag är borta från mitt liv

Jag hatar att bara vara hemma.
Jag kan inte vara sjuk.
Hela dagen har jag tillbringat på min soffa och nu har jag ångest.
Ångest över att inte vara på jobbet.
Ångest över att ha slarvat bort en hel dag.
En dag som aldrig mer kommer tillbaks.
Efter lunch så börjar det krypa i mig att jag inte gör någonting.
Hur är det där med att "Bara vara"? jag trodde jag var duktig på det men Ann på jobbet har rätt.
Jag suger på det.
Jag kan inte "bara vara" jag måste "göra".
Inte ens när jag är sjuk så kan jag tillåta mig själv att bara ligga ner och vila utan att få ångest.
Hela dagen är borta och jag har inte gjort ett levandes nå på hela dagen.
Jag veeeet att jag skall vila när jag är sjuk. En del av min hjärna fattar väl det men en annan del ger mig dåligt samvete... eller inte det heller, jag faktiskt inte var ångesten kommer ifrån.
Det känns bara som om jag har slarvat bort en hel dyrbar dag av mitt liv.
Jag stannar hemma i morgon också...usch!
Ännu en dag av ångest. Desutom så skall jag gå till doktorn med mitt knä och det ger mig ännu mer ångest.
Vad skall jag säga?
Hej! Jag har ont i mitt knä...
...å sen då?
Fy f..n!
Jag kommer inte kunna sova i natt.