Hur jag än funderar så kan jag inte hitta på någonting att skriva om.
Jag kan skriva att jag har kvällsmöte och grattis syrran som fick sitt hus i Lit, eller hejja Måns Zelmerlöv som skall tävla i andra semifinalen i kväll.
Jag kan skriva om att jag har separationsångest för att Ludde flyttar från stan på söndag eller att jag tycker det skall bli skoj att ha familjemiddag på Ragusa i morgon och en schlagerfest på lördag.
Jag kan ta före och efterbilder på min balkong när jag städat och satt fina blommor där.
Men ingenting känns varken roligt eller viktigt att skriva om.
Helt ointressant för er att läsa om.
jag har känt så här förr och det är när jag känner så här som jag funderar på att lägga ner bloggandet, Men så känns det lite trist också eftersom jag har skrivit i så många år.
I augusti är det 9 år sedan jag började blogga på familjeliv.se och sedan började jag på webblogg.se i mars 2007 och flyttade till sist hit på Blogger.com i september 2011.
När jag går tillbaks och läser så är det verkligen en tidsresa i mitt liv och det är roligt att ha kvar.
Man ser på killarna att det gått nio år, de var så små när jag startade.
Men nu har jag som sagt fått skrivkramp igen. Inget jag skriver känns varken roligt eller intressant.
Jag undrar om det är för den där novellen som jag skickade in till Tidningen SKRIVA?
Jag är nervös och tills jag har fått någon feedback på den så kan jag inte skriva något annat, inte ens ett litet blogginlägg.
Men tappa inte bort mig i cyberrymden för känner jag ig själv rätt så kommer jag snart tillbaks.
Jag har skrivit i hela mitt liv och jag tror inte att jag kommer sluta nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar