Hipp Hurra för Calle i dag!!

I dag fyller sonen 33 år. Min Callekille! Han som kom mittemellan. Han som föddes en kall januarimorgon 1991. Vi körde på en harunge på väg in till BB från Skyttorp, där vi bodde då. Jonny ville stanna, men jag var mitt i en värk och skrek:-Köööör! Åh, så dåligt samvete jag hade över detta sedan. Haha… fortfarande, antar jag, eftersom jag aldrig har glömt det.

Min kloka, snälla, glada och fina son som aldrig gjort någon illa, aldrig snackar skit om någon, bara vill alla väl. För det mesta på glatt humör förutom när han inte får mat på utsatt tid…😘

 Det är (som jag skriver varje år) svårt att förstå att mina småkillar blivit så gamla.

När jag skriver ”Callekillen” så tänker jag på den där lilla femåriga killen, han med pottfrissa och små, runda glasögon. 

Nu är han vuxen sedan länge, har skägg och går till jobbet, är gift och har barn.

Det är inte alltid helt enkelt för en mamma att greppa detta… haha. 

I mina ögon är han för alltid min lilla Callekille.

Grattis igen på födelsedagen! 

Vi ses i morgon 😘