Protesen

Läkaren kom just förbi med mina röntgenbilder.

Allt ser jättebra ut.

Protesen sitter där den ska och det kommer att läka perfekt, sa han.

Bilderna skall jag laminera in och spara ifall jag skall flyga till något land där man inte talar engelska.

När det piper i tullen kan jag visa mina bilder. Så får jag förhoppningsvis komma in i landet.

Värk

Jag har fött tre barn utan bedövning. Jag har haft ständig värk i mitt knä i snart tio år.

Jag har opererat min båda ögon och gjort en titthålsoperation i mitt högra knä.

Jag trodde jag visste vad värk var.

Det gjorde jag INTE!

Inte förrän i natt och i morse.

Då fick jag erfara vad värk var.

Hade jag vetat hur ont jag skulle ha efter operationen så vette tusan om jag hade gjort den.

Låret på det opererade benet krampade i flera timmar. Inget morfin hjälpte.

Kl 02.00 fick jag Stesolid och Morfin intravenöst.

Känslan när smärtan lättade var obeskrivlig.

Nu går jag på morfin i tablettform. T om sjukgymnasten låter mig vara ifred och vila för hon läste i journalen hur ont jag har/haft.

Jag har varit uppe på och gått två gånger sedan i går kl 19.

Mitt sår tokblöder så fort jag rör mig.

Nä fy faan.

Det här med att byta en knäled var ingen dans på rosor inte.

 

Som en kratta

Det var svårt att somna i natt och när jag äntligen gjorde det så vaknade jag hela tiden.

Det var för varmt loch för kallt, Jonny snarkade och tankarna snurrade. Sovit som en kratta helt enkelt.

Nu sitter jag här på fastande mage och känner att jag vill åka till sjukhuset direkt.

Det är bara jobbigt att vänta.

Jag skall duscha igen med bakteriedödande medel och packa de sista sakerna.

Om drygt en timme sitter vi i bilen. Jonny följer med mig.

Wish me luck!

Snart är mitt skitknä ett minne blott.

Skitnödig

Jag sitter här och försöker behålla lugnet.

-du verkar inte nervös, sa min man nyss.

Men det är jag. Försöker bara att inte jaga upp mig, utan att acceptera och känna att allt kommer bli bra.

Jag vill ju detta. Har kämpat som ett djur för att få den här operationen.

Men jag är rädd för själva ingreppet. Inte för smärtan efteråt, men för de 60-70 minuter som operationen tar. Jag är rädd att jag skall känna något trots ryggmärgsbedövningen, rädd att höra hur de sågar och hamrar i mitt ben.

Jag försöker att bara tänka på vad som skall hända fram till jag kommer till inskrivningen. Koncentrera mig på att packa min lilla väska.

När jag kommer dit kl 08.30 i morgon kommer jag att få lugnande och det blir jag väl förhoppningsvis lugn av.

Så här ser en nervös jag ut just nu.

50-årsfest

Ja, det är lika bra att gå rätt in i kaklet så här inför min operation.

Sommarfest på fredagen och femtioårsfest på lördagen.

Det skall bli skönt att läggas in på sjukhus så man får vila.

Tack Anna och Erik för en otroligt rolig fest.

Sommarfest

I går var det sommarfest med jobbet och jag tog inte ett enda foto på hela kvällen.

Kul hade vi.

Först mat på Ragusa och sedan kaffe, tårta och lekar hör hemma.

Tyvärr inbjöd inte vädret till kaffe och kubb på gården, som jag hade tänkt, men det gick bra att trängas inomhus också.

Nu sitter jag här och funderar på om jag skall äta tårta till frukost.

YOLO!

( you only live ones)

Måste ju ladda inför kvällens 50-årsfest.

GOD MORGON!

Röntgen och lite annat

I dag var jag och röntgade mina båda knän.

Det skulle mätas och ha sig. Både knän, höft och fotleder blev fotograferade.

Man fick stå på en liten trappa och jag höll på att putta ner mig själv med rumpan hela tiden.

Jag skulle stå och pressa mitt onda knä bakåt mot en glasskiva och jag fick inte röra mig en endaste millimeter.

Jag blundade och räknade till 240.

Det är fyra minuter det.

Fyra evighetslånga minuter när man har ont och nästan inte kan stödja på benet.

Efter detta gick jag på Gränby. Måste köpa nytt smink, eftersom jag glömde hela min nessesär i Hållen förra helgen.

Ville hitta en klänning till på lördag också, men min ork tröt och dessutom har jag blivit SÅDJÄVLAFET igen.

Usch!

Inte kul att köpa kläder.

Nu har jag tagit två Citidon och sitter halvt borta i soffan och väntar på att gubben skall komma hem och äta middag med mig.

Det var det det.

Jag kan operera mig, jag är inte rädd...

... eller något åt det hållet.

Men först lite party.

På fredag är det sommarfest med jobbet och på lördag ska jag på Annas 50-årsfest.

På sommarfesten skall middag inmundigas på Ragusa och kvällen tillbringar vi hemma hos mig.

Det känns bra att det är fest de sista dagarna innan operationen, då slipper jag tänka då mycket.

Det är roligare att tänka på fester än på operationer.

Ja, usch ja! Det börjar närma sig med stormsteg nu.

Det känns overkligt att jag är nyopererad om en vecka.

Overkligt, härligt, skrämmande, bra och läskigt.

Just nu sitter jag på balkongen och försöker hitta ett inre lugn.

Ungefär som Magnus Härenstam och Lasse Åberg i Sällskapsresan: " jag kan flyga, jag är inte rädd".

Jordskott, hår och naglar...

Ute skiner solen och sommaren prunkar.

Jag sitter inne och kollar på svenska serier.

Just nu är det Jordskott som gäller.

Är inne på femte avsnittet av tio.

Det är spännande!

Borde gå till frissan. Eller vad tycker du?

Hittade ett gammalt nagellack med tantfärg.

Ganska snyggt tycker jag.

Är det för att jag snart fyller femtio kanske?

Ja, jag är stolt över mina naglar 😊

Om precis en vecka...

...är jag på väg till operationsbordet.

Kl 08.30 skall jag infinna mig på Ackis och sedan smäller det.

Usch!

Jag är rädd. 

Men det kommer bli bra...jag vet.

Fick lite perspektiv till mitt eget problem i helgen när jag pratade med vänner, som har det mycket värre vad jag har det.

Blodproppar, cellförändringar och hjärtintensiven känns lite värre än min knäoperation va?

I dag skall lilla husvagnen besiktigas. Hoppas den går igenom så att vi kan åka ut med den en sväng i sommar.

Min syster lade ut så fina bilder på våra föräldrar igår. Bilder som jag aldrig sett förr.

Snodde dem genast från Facebook.

Det är precis så här som jag kommer ihåg dem. Det skulle vara roligt att veta vilket år korten är tagna.