Varför är det jämt så?
När man har det roligt och mysigt och trevligt, när man skrattar som mest och har det som bäst då rusar tiden fram som det värsta expresståget.
I femhundra knyck far man fram, hinner inte ens reflektera över var tiden tar vägen.
I fredags kom de "mina" tjejer.
Före tio var de här och Anita bjöd på bubbel. Jag serverade räkor och vi drack vin.
Jag hann inte ens blinka så var det mitt i natten och det var läggdags.
Upp kl 09.00 på lördagmorgon.
Mys och frukost, prat och skratt innan vi tog oss ner på stan.
Shoppa, shoppa, shoppa, handla sallad och sedan hem.
Eftermiddagsmys med lite vin, öl och böckling. Oj! är klockan redan 16? Då måste vi nog göra oss iordning för kvällens begivenheter.
Duscha, sminka, sippa lite mer vin.
In på stan för att hinna till bordsbokningen på Koh Phangan kl 18.
Äta fyra rätter, efterrätt och en drink innan vi måste gå kl 20.00.
Gå ner till stan och hinna med en öl på O´Connors innnan 22.00 då det fortfarande var gratis inträde på Allstar.
Sedan Allstar, lite mer vin och dansa-pausa, dansa-pausa.
Några låtar av livebandet och sedan en bulle hem.
Prata i soffan, dricka vatten och en nattmacka. Somna kl 01.30.
Uppe med tuppen kl 08.00.
Koka ägg, väcka gästerna. Frukost.
Ut och göra gubbärenden på Jula och Biltema.
Ut till Fullerö och bli 350 kr fattigare men en vacker kudde rikare plus ljus och en ny kaffekopp.
Hem och äta tacos.
Hej då kompisar :(
Hej då...
Det gick fort, alldeles för fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar