I går skulle jag och Jonny äta middag på Ragusa innan han drog vidare ner på stan för att gå på Flustret och kolla på Mustasch.
Vi åt "det vanliga". Heta räkor i tomatsås ( skippade brödet) och sedan Oxfilé på lavasten med grönsaker och Bearnaisesås/Rödvinssås(vi bad de ta bort potatisen och servera lite mer sallad istället). Nemas Problemas!
Till detta delade vi en flaska fint Ripasso.
Klockan 18,55 tog Jonny bussen till stan och jag gick hem.
Lite suddig i mössan efter en halv flaska vin (man tål inte alkohol så bra när man äter LCHF, märker jag)
Halv åtta kom jag på den brighta idén att jag skulle cykla upp på Årstahallen och köpa lite godis.
Sagt och gjort.
Upp på hojjen och mot affären.
Köpte en liten påse godis, de har ju de där gamla påsarna nu (de som fanns på 80-talet) plus en minipåse med ostkrokar.
Hem och kollade på Idol.
Smaskade i mig halva påsen, kanske 150 gr godis, och sedan kom illamåendet (rörde inte ens ostbågarna)
Jag mådde så jäkla illa.
Jag satt och vred mig i plågor. Det kändes som om jag hade godis och mat ända upp i halsen.
Försökte kräkas till slut, för att få allt att gå över, men ingenting lyckades.
Vid halv elva gick jag och duschade och efter det lyckades jag somna. Hela natten har jag haft ont i magen och vridit mig från ena sidan till den andra i min säng.
Ett tag fram på småtimmarna trodde jag på allvar att jag blivit magsjuk. Men nu mår jag bättre så någon magsjuka var det inte, utan bara sockerchock, tror jag.
Vinet plus godiset var väl helt enkelt för mycket för mig nu när jag varit sockerfri så pass länge.
Den här hemska känslan måste jag bara komma ihåg nästa gång jag skall "unna" mig något gott.
Det hade varit bättre om jag hade köpt mig ett par goda ostar och lite oliver istället för det där skitgodiset.
Detta godissug som jag dras med måste ju bara gå över nu efter denna helvetesnatt kan man tycka va?
Förr kunde jag sätta i mig hur mycket godis som helst utan att bli sjuk. I går åt jag godis för ca 15 kr och sedan var jag sjuk hela natten.
JÄVLA SOCKER!
Att unna sig skall väl vara något positivt och bra, inte att nästan kräkas och sedan vrida sig i plågor en hel natt.
Undrar om jag är smart och kommer ihåg detta till nästa gång det är tv-mys-dax framför tv:n?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar