En glad pensionär

Om tio år går jag i pension. Förhoppningsvis tidigare.

Då hoppas jag att jag blir en glad och mysig gammal tant, ingen sur och bitter kärring.

Läste i tidningen i dag om en 65-årig man som parkerat sin bil mitt på en grusplan så att inte kommunen kan göra en isbana till barnen där.

Det ligger för nära hans hem och det blir för stojigt, säger gubben,

Lidingö kommun har inte pratat med honom om isbanan och då är han motvalls tillbaks.

Hur orkar man?! 

Hur orkar man vara så sur och tvär? 

Hur många veckor per år har de is och kallt på Lidingö? Kan inte barnen få en skridskobana de få dagarna? Jävla surgubbe!

Jag möter så många sura äldre på affären, i trafiken…som bara muttrar och glor surt om man råkar komma vägen. 

Jag-har-betalat-skatt-i-hela-mitt-liv-mentaliteten, gör mig tokig.

Det skrivs mycket om unga som är si och så, men sällan skrivs det om sura, tvära och bittra pensionärer. De verkar få bete sig hur de vill.

Jag hoppas bara att jag blir en mysig och glad gammal tant, en tant som välkomnar barn och unga i min närhet och som är generös just pga att jag har betalat skatt i hela mitt liv.

Passande bild, eller hur? Tagen för 10 år sedan när vi hade julfest med temat pensionär på jobbet :)