Många undrar?

 Hur är det nu då när du slutat att jobba?

Vad gör du hela dagarna? Är det inte tråkigt? Vad skall du göra istället för att jobba på förskola? osv osv...

Nä, jag har inte tråkigt....inte ännu i alla fall. Dagarna går i ett flygande fläng. Jag hinner nästan inte med. Jag har något att göra nästan varje dag. Dessutom så har jag jobbat varje vecka sedan det satt fart på jobbet efter semestrarna. 1-2 dagar har jag jobbat varje vecka. Bara en gång har jag sagt nej när de har frågat. Förra veckan jobbade jag och sedan åkte jag ut till Hållen och fixade iordning efter fönsterbytarkillarna. Lite tråkigt hade jag i helgen när Jonny var borta, men jag behöver lära mig att vara lite själv ibland också.

På frågan om jag skall jobba med något annat så svarar jag nej, just nu i alla fall. Vem vet vad som händer i framtiden? Dyker det upp något skojigt som jag känner att jag kan och vill så är väl ingenting omöjligt. Men tanken är inte att jag skall göra något annat just nu. 

I dag skall jag jobba, på torsdag åker jag upp till Jämtland. Skall hälsa på syrran och sedan ha en kompishelg i Östersund. Framöver kommer syrran till mig och det kommer kompisar från Östersund för att käka surströmming med oss i Hållen. Vi har lyckats få tag i flera burkar av Hållstrands strömmimg. 

Annars så pysslar jag här hemma, myser med hundarna, läser mycket och bara är.....fatta att bara få vara och göra det jag själv vill. Det känns så lyxigt. Klart att man blir lite nervös av att läsa om att allt skall bli så dyrt nu framöver, men vi får dra åt svångremmen lite och bli bättre på att planera matinköp osv. Vi har haft spenderbyxorna på oss lite för länge, nu är det dags att börja planera igen. Jag är duktig på det bara jag vill, eller måste.

I går fixade jag med mina blommor, köpte lite nya och planterade om en del gamla som såg lite ledsna ut. Det är sånt som jag inte har gjort på länge, som jag inte orkade tänka på när  jag jobbade heltid. Jag känner hur min energi kommer tillbaks sakta men säkert, hur jag börjar att leva igen. När jag får ta det i min takt och göra saker sakta men säkert så känner jag mig nästan lite lycklig igen för första gången på många år. Jag fattar nu hur mycket sorgen har satt satt sig i min kropp och själ. 

Detta är det bästa beslut jag tagit i hela mitt liv och jag känner mig så förunnad.