Tre år

 Älskade Ludwig! I dag är det tre år sedan du lämnade oss. Tre år av oändlig sorg och saknad. Tre år sedan jag höll din hand, klappade din kind, kramade dig och kysste din panna. Det är tre år sedan vi sa de sista orden till varandra, - Jag älskar dig, sa du

Åh! älskade Ludde. Du skall bara veta hur mycket JAG älskar DIG <3

Mitt fina barn, min vackra son. 

I dag kommer Knut, Calle och Ida hit. Vi skall åka till minneslunden och tända ljus och jag skall göra en smörgåstårta. Den där som du älskar, den med tonfiskröra i mitten och utan leverpastej. Jag skall lyssna på din spellista på Spotify hela dagen och jag skall åka och köpa din favoritöl, Samuel Adams.     

Jag skall avsluta dagen med en irish coffee, en med mycket socker och mycket grädde. Precis så som du vill ha den...

Livet går vidare och jag lever vidare. Det går bra, men det skulle vara så mycket bättre om du var här. Jag önskade att du hade fått uppleva så mycket mer än vad du hann att göra. Jag önskar att du inte hade måsta haft så ont den den sista tiden. Jag önskar att jag hade kunnat byta med dig. Jag ville ge dig mitt liv så att du hade fått leva vidare. Men hur mycket jag än önskade och ville så fanns det inget jag kunde göra och detta var så frustrerande. 

Ludwig, jag älskar dig!