En vecka i Luleå så ses vi på fredag igen.
Det är tydligen så det kommer vara framöver ett tag.
Han är borta på veckorna och hemma på helgerna.
Vi lever lite olika liv nu, jag å gubben.
Han har fullt upp med nytt jobb och resor, han är duktig och viktig medan jag inte kan göra någonting, jag är ingen.
Det lät deprimerande, men det är precis så jag känner.
Något måste hända med mitt liv, inte bara en knäoperation utan något annat.
Byta jobb eller utvecklas på något sätt.
Jag trampar vatten nu.
Jag kommer ingenstans.
-släng dig ut och pröva vingarna, säger folk.
Ja men visst! Självklart! Om jag bara visste vilket stup jag skall slänga mig ut ifrån.
Äh! Tillbaks till början. Nu åkte Jonny och han kommer tillbaks på fredag.
Trist!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar