När demoner rider mej, och förlamar mej
Jag kryper på golvet, jag försöker stå upp
Jag förstår inte varför
Det är som om jag vill gråta ut
Nåt måste ut, ut ur min kropp
Dom ljus som jag tände, dom har brunnit ner
Jag måste söka ett nytt ljus, så jag kan se
Men jag ska gå hel ur det här, jag ska gå hel ur det här
Till varje pris, jag ska gå hel ur det här
Text Peter Le Marc
Jag tänker på Alles Frida när jag hör de här textraderna.
Så tror jag att jag skulle känna om jag gick igenom samma skärseld som hon gör just nu.
Om några timmar står vi i kyrkan och tar adjö av en av de finaste killarna jag någonsin har träffat.
En på miljonen.
Jag tror aldrig att jag kommer träffa någon som Alle igen.
Nu skall jag göra fem handbuketter att lägga på kistan.
Inte så vanligt pyssel en torsdagsmorgon direkt.
Jag är inte nöjd med min klänning som jag skall ha på mig i dag, ser ut som sju rum och kök i den, men det är vad jag har så det är bara att vagga in med den i kyrkan.
Jag tror inte att jag skulle ha känt mig fin i någon klänning i dag, om jag skall vara ärlig.
Sminka sig är väl onödigt. Jag tror inte att någon mascara kommer hålla länge i dag. Den får vara hur vattenfast den vill. Mina tårar kommer rinna som svarta bäckar ner över kinderna.
Lika bra att komma Au Naturel.
Det går inte att förbereda sig för en sån här dag så det är lika bra att jag låter bli.
Sorgen tar den väg den vill och det är bara att släppa kontrollen.
Att välkomna alla känslor när de kommer så läker man fortare. Inte försöka tänka vad som passar sig.
Jag är uppvuxen med "vad som passar sig".
Skit i det.
Kram till dig denna torsdag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar