Men icke sa nicke!
Hur jag än gjorde så slutade det med att jag måste skriva in ett lösenord som jag inte hade.
När jag sa åt datorn att mejla mig ett nytt lösenord så stod det i rutan att min mejladress inte finns, inte heller mitt personnummer.
Hmm!
Nu på morgonen ringde jag bredbandsbolagets kundsupport och förklarade min situation och den unga pojkspolingen i andra änden frågade om jag hade provat att göra som det stod i deras guide.
Ja, sa jag då, men jag måste fortfarande ha ett lösenord och mitt fungerar inte.
Så började han gå igenom steg för steg hur jag skulle göra.
Jag stoppade honom, inte bara en gång, utan både två och tre gånger och förklarade att jag förstår hur man får mejl till telefon och padda men jag har inget lösenord.
Då började han förklara IGEN! i slowmotion hur man gör, ungefär som om jag var helt dum i hela huvudet!
Jag lyssnade tålmodigt och när vi kom till delen när jag skall slå in mitt lösenord så sa jag att mitt inte fungerar.
DÅ fattade HAN var problemet var någonstans.
Han sa då åt mig att jag kunde trycka så att de skickade mig ett nytt lösenord....daaa! och då fick jag förklara IGEN att jag bara får svaret att min mejladress inte finns och inte mitt personnummer heller.
Då såg han att det var Jonny som står som kund och att han bara kunde skicka ett nytt lösenord på SMS till Jonnys telefonnummer.
VA!?
Lever vi på 1800-talet eller?
Är Jonny min förmyndare eller vaddå?
Jag vill inte att Jonny skall veta lösenordet till min mejl, så nu skickar han ett nytt lösenord till mig med posten.
Jag tycker att det verkar väldigt omodernt.
Dessutom blir jag sur när unga pojkspolingar tar för givet att bara för att jag snart är 50 så kan jag inget om datorer, paddor och telefoner.
Jag knappade i DOS och hade min första mejl innan han ens var påtänkt.
Snorhyvel.
Nu behöver jag en kopp kaffe till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar