En fråga som jag aldrig någonsin fått på nästan trettio år.
Det är nämligen snart trettio år sedan min mor gick bort.
På alla dessa år har aldrig någon frågat mig om min vardag förändrades när hon gick bort.
Jag behövde inte tänka innan jag svarade nej.
Nej, mitt liv förändrades inte nämnvärt när min mor gick bort i cancer då 1987.
Fastän jag bara var 21 år så gjorde det faktiskt inte det.
Jag levde redan mitt liv och jag hade varit självständig i många, många år.
Frågan och svaret har fått mig att tänka mycket på min mor den senaste tiden.
Hur kommer det sig att det var så?
En 21-årig tjej borde ju vara väldigt tajt med sin mamma? Eller?
Jag har en 21-årig son här hemma och vi snackar ju om allting hela tiden.
Om jag skulle gå bort nu så tror jag nog att alla mina söners vardag skulle förändras.
Jag vill tro det i alla fall.
Men hur kommer det sig att jag inte känner att jag kände min mamma?
Det kan jag ju fundera över men jag kommer knappast hitta något svar på den frågan.
Det gör mig lite ledsen.
Vem var min mamma? Vad tänkte hon på? Vad kände hon?
Sådana tankar har jag så här på torsdagsförmiddagen.
Vad tänker du på då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar